Wunderbar dag 3

Foto: Sofie Eriksson DNV10

Den wunderbara uppblåsbara tredje dagen!

Cha cha bloggen! Adamboi speaking. Sitter on the buss just nao. Checking out från Kolmården. Vi är lite sleepy och sömniga, men är fortfarande busiga. Vi ser mycket saker med bark och löv. Såna där randiga vita träd med löv och elaka träd med vassa spetsar. Tuff-tuff-tåg-spåret skymtar då och då bredvid oss. Chillaxing with Ulrik Munther och Plättprinsessan. Tilläggas bör att Ulrik även ser ut som Sid! Gratis Internet på bussen är ordnat så vi sitter stilla och är snälla som vanligt. Innan nästa person skriver så vill jag bara upplysa er om att min grupp som studerade gibbonaporna satt i sammanlagt 2,5 timme och kollade på en apa som satt helt stilla i ett hörn och stirrade på oss. Jätteroligt och verkligen en upplevelse... Jag fick också klappa en katt. 

Cha Cha bloggen! Drago här. Sitter i mitt mysiga säte här på bussen på väg hem mot hemstaden Sala! Dagen börja med att mitt alarm på mobilen. Det var alltså dags för uppstigning. Jacob som hade väsnats mycket dagen innan steg upp som en solstråle och Hampus följde i hans fotsteg. Vi andra i 6-mannarummet var inte alls lika pigga och alerta. Klockan var 06:45 och natten hade då endast bjudit på 6 timmars sömn (omg). Sedan var det bara att packa ihop grejer och fixa i ordning rummet innan det vankades frukost. Till frukost bjöds det på hjärtplättar som varit den mat som ätits mest, vill nog aldrig se en sådan till i mitt liv! Efter det drog man sig till bion där vi hade föreläsningar om människan evolution och djurens kommunikation. Sedan var det dags för redovisning om gorillan Efata som stod på dagordningen som vi hade ”noggrant” förberett dagen innan. Det gick väl och det var roligt att höra vad de andra hade att presentera för något om sina respektive djur och sättet de hade gått till väga. 

Cha Cha bloggen! ULLEBULLE! Dagen fortsatte med att vi gick och kollade på de enormt jättegulliga lejonen som rev sönder oss om vi gick i närheten och efter det så såg vi olika djur som giraffer. De var långa som faen! Men vi såg också gnuer, katt och zebror m.m. Sedan gick vi och åt lunch. Ris och KÖTTGRYTA! Skitgott med en cocain cola. De du! Dagen fortsatte rulla på. Vi gick till de stora eleganta elefanterna. De var i en bur… Men! Vi fick inte rida dem. Så det spelade ingen roll. Sen kom vi till de jättesmå surikaterna. De grävde mycket. Sedan kom de stora noshörningarna. De hade horn.

Sedan gick vi vidare till gnuerna tillsammans med Ulrik Munther. Det är väldigt trevligt att få träffa honom tillsammans med polarn Ivan Drago som är lite av en smått galning som gillar att prata svenska med dansk brytning. Jag tackar för mig!

En fredagmorgon dag 3

Efter att ha jobbat in i det sista igår kväll sitter alla relativt tysta och trötta vid matbordet här vid frukosten. Men stämningen är ingenting som försvinner utav trötthet! Nej, den tränger igenom våra trötta kroppar och strålar ut i glädje. Diskussioner om vad dagen kommer att bjuda på och dylikt är det stora samtalsämnet. Dock är det en av våra äldsta elever i NV10 som längtar hem till föräldrarna... Men så är det alltid med någon säger vår bedårande lärare. Man får ta det onda med det goda helt enkelt.

Dag 3

 Idag är sista dagen här på Kolmården. Buuuh ;-(

Morgon  Städning av rum och utchekning
08:15 FoU: Föreläsning om människans evolution
09:00 FoU: Föreläsning om djurens kommunikation
09:45 FoU: Redovisning av grupparbeten
10:45 Safariparken: Savannstallet och lejon
12:00 Lunch på Restaurang Safari
12:45 Kolosseum
13:30 Savann och öken
14:15 Sydamerikanska djur/Rovfågel
15:00 ca Avslutning och hemfärd

Dag 2 i bilder

Foto: Sofie Eriksson DNV10

Dag 2

Vi har nu tillbringat vår andra dag här på Kolmården, en spännande dag med många nya intryck, spännande upptäckter och fängslande möten.

Innan vi gav oss iväg ut på äventyr proppade vi våra magar fulla med frukost, ett måste för en lyckad dag! De flesta var uppe i god tid och vi fick oss en lugn början på dagen i väntan på en föreläsning om ”stress i djurvärlden”. Stress, blir djur stressade? Ja faktiskt, och det kan bero på en mängd olika saker så som att de inte trivs i sin inhägnad, har en ny granne eller helt enkelt har för lite att göra. Detta kan leda till att djur får ett stereotypt beteende, till exempel kan de gå runt och runt i sin inhägnad, samma spår om och om igen.

Sedan fick vi en föreläsning om vargars beteende. Det var väldigt intressant, vargar lever i flock med varje individ som har sin egen rang. De som har lägre rang visar respekt och underkastelse till dem med högre genom sitt kroppspråk eller ljud. Till exempel så visar de lågrankade det aktiv genom att slicka i de högt markerade mungiporna. Ett annat passivt sätt är att lägga sig på rygg och blotta sin hals. ”Cheferna” inom flocken visar att de bestämmer genom att morra eller bita falskt om de lägre rangs hals. De gör detta för att fastställa sina platser i flocken och på så sätt hålla ordning på den. I naturliga flockar finns det alfa-par som bestämmer. Vi fick även veta att vargarna här har präglats (lärts vid tidig ålder) att vara vana med människor.

Vi gav oss sedan ut i djurparken med våra guider Josefine och Emelie. Vi fick oss en trevlig liten rundtur med en titt på nordiska djur. De visade oss järvarna och myskoxarna innan vi gick in i en stuga där vi fick se pälsar och kranier av olika rovdjur. Vi fick även chansen att klappa en majsorm och en kungsboa. Läskigt tyckte en del, häftigt tyckte andra, Sofie vågade till och med klappa en orm trots sin ormrädlsa!. Sedan gick vi och tittade på bland annat lodjur, davidshjort och kameler.

Efter att vi hade sett de nordiska djuren i parken och fått lära oss lite mer om dem gick vi till varginhägnaden. Vi fick inte ta med oss något ätbart eller löst hängande eftersom vargarna är rena ”kleptomaner” (tar vad de kan). Vi såg fyra av vargarna stå vid gallret och iaktta oss när vi närmade oss grinden. Djurskötaren öppnade första grinden så att vi kom i en liten sluss innan inhägnaden. Hon öppnade sedan dörren och vi gick in och satta oss på några stenar i närheten. Djurskötaren berättade om de olika sex vargarna, vilken rang de hade, deras namn och lite information om varje. Några av vargarna kom fram till oss och luktade lite grann, ville de så fick vi klappa dem, men vi fick inte tvinga oss på dem. De tappade intresset ganska snabbt så vi flyttade på oss och pratade lite mer om dem. När vi hade flyttat en bit in kom en av de lågrankade vargarna och började lukta på en av klasskamraterna. Vargen gillade att bli kliad men snart kom en till som undersökte. Denna varg var av lägre rang och började huka sig med svansen mellan benen och slickade mungiporna på den andra. Det såg väldigt konstigt ut, sen kom ännu fler av vargarna och till slut kom ledaren och skrämde bort de andra så att han fick klappas själv. Efter en stunds vistelse försökte djurskötarna att yla så att vargarna skulle följa med. Vargarna sprang runt och bråkade, men började tyvärr inte yla, även om flera var beredda på det. När vi var på väg ut så kom alla vargarna och ville hänga med, några passade på att bli klappade, var av en blev biten runt halsen, för att den gått över sin rangordning, den sprang då snabbt från platsen. Ingen varg blir skadad under de här demonstrationerna, det är bara för visa sin plats.

Mat! Idag fick vi en fin måltid, lasange, namnam! Mätta och belåtna gick vi sedan via tigrarna till delfinerna. Där fick vi oss en fin titt på dessa underbara djur. Vi satt i lagunen som är den ena delen av delfinhuset. Genom en glasvägg såg vi hur delfinerna simmade omkring samtidigt som Birgitta, vår tredje guide, berättade om dem. Efter ett tag kom en tränare med en visselpipa in följd av delfinen Lyra på andra sidan glasväggen. De visade oss först lite olika simsätt och olika ljud, sedan lite konster så som volter och hopp. Detta är sådant som hon tränat in länge för att kunna, och efter varje gång hon gjorde rätt fick hon sin belöning, fisk. När de tackat för sig och gett sig iväg fortsatte pratstunden ännu ett tag, vi är nyfikna vi. En del delfiner försvann i väg på träning medan andra roade oss med att snappa efter luftbubblor i vattnet.

 Efter besöket hos delfinerna och den jättesöta lilla sälkuten vandrade vi uppför backarna till Apariumet. Där fortsatte vi våra etologiska studier av våra olika individer. Aporna i aphuset var ganska lugna idag så det hände inte så mycket, dock så hade den lilla schimpansungen Mia i fullt för sig att leka. När hon inte hade någon att leka med började hon skrika för att få uppmärksamhet precis som ett litet barn, hon är trots allt bara tre och ett halvt år gammal. Vi studerade aporna i ungefär i en och en halv timme och sedan sa vi hej då till våra nya söta vänner och tog oss tillbaka till forskning och utbildningscentret för att lyssna till en föreläsning om miljöberikning.

Nu har alla fått i sig lite mat och några har även gjort prov. Vi sitter i allrummet på vandrarhemmet och går igenom våra resultat från dagens och gårdagens etologiska studier, och så vi fixar vi powerpoint-presentationer inför imorgon då vi ska redovisa vad vi har kommit fram till under dessa dagar.

Imorgon har vi första föreläsningen klockan 8.15 och innan det ska vi städa våra rum och checka ut.

Dag 2

Доброе утро!

Vi har en händelserik dag framför oss:

Torsdag 8/3
08:30 FoU: Föreläsning om stress i djurvärlden
09:10 FoU: Föreläsning om vargens beteende
10:00 Besök hos djurparkens vä
12:00 Lunch på Restaurang Safari
12:45 Tigerworld: tiger och dohle
13:15 Marine World: sälar och pingviner
13:30 Marine World: utbildningsvisning i delfinlagunen
14:00 Ekologisk studie
16:00 FoU: föreläsning om miljöberikning
17:00 ca Kvällsuppgift

Morgon dag 2

God morgon bloggen!

Nu är vi redo för nya äventyr! :D

Dag 1 i bilder

Foto: Sofie Eriksson DNV10

Dag 1

Så här har vår dag sett ut i korthet:


Onsdag 7/3

10:00 Ankomst och inkvartering på FoU
10:30 Inledning
11:00 Tropicarium
12:45 Lunch på Restaurang Safari
13:30 FoU: Föreläsning om varför och hur man studerar etologi, introduktion till grupparbete
14:30 Aparium
15:00 Etologisk studie
16:45 ca Egna aktiviteter

En sammanfattning av vår första dag på Kolmården

Vår resa till Kolmården började med en tidig morgon för alla. Så tidigt som 5 blev en del av oss upptvingade, andra hade turen att få sova ”ända” till klockan 6. Bussen skulle nämligen lämna skolans parkering klockan sju. Var man inte där, fick man inte komma med.

Lyckligtvis hann de flesta dit, och bussen kunde påbörja färden med endast en försening på tio minuter. Det var en uppsluppen stämning bland de 26 eleverna på bussen, alla var förväntansfulla för vad som väntade oss när vi väl var framme.
   Strax innan tio gick vi in genom dörrarna till forsknings- och utbildningscentrum på Kolmården, där vi möttes av en uppstoppad varg, en lika uppstoppad tiger och det imponerande stora skelettet från en giraff. Nästa dörr kantades av horn, och bakom den gömde sig en sal som vi nu ser som vårt uppehållsrum och vår matsal. Kranier från hjortar, kor, bockar, giraffer och andra horndjur hänger längs väggarna och ger rummet en märklig blandning av djurkyrkogård och en lite för stor jaktstuga.

Det första som stod på vårt schema var introduktionen där vi fick veta lite om vad vi har att vänta oss under våra tre dagar här på Kolmården. Nästa stopp var Tropicarium där vår grupp på 26 delades i två för att få ut det mesta möjliga av turen. Vi tvåor gick tillsammans och började i regnskogsavdelningen. Redan första inhägnaden fångade allas uppmärksamhet, bakom de stora glasrutorna fanns minimala silkesapor som sprang fram och tillbaka över säkert tjugo gånger större ödlor. Men nästa ”attraktion” var ännu bättre, då vi fick gå över en liten bro i vad som skulle kunna vara världens minsta regnskog. Apor av storleken större hoppade från topp till topp av de små träden, skrek i ljusa pip och verkade uppriktigt nyfikna på oss stora, hårlösa saker.
”Var försiktiga, de här rackarna har ingen känsla för personligt utrymme” varnade vår guide oss och delade därefter ut vindruvor för de som vågade mata aporna ur handen. Den delen av vår grupp som vågade stå där räckte godmodigt fram händerna med de lockande godsakerna. Med ens närmade sig aporna, klättrade ner och satte sig på grenarna. Försiktigt sträckte de ut en hand eller ett huvud, norpade åt sig en vindruva och var sedan borta i ett kick. Vissa av de små hoppetossorna var verkligen fräcka och slängde sig på axlar, bröstkorg och huvud för att få tag i den söta frukten. Det var verkligen en härlig, och väldigt märklig känsla att känna den där pyttelilla handen röra vid din och se de små ögonen se på dig som om de bad om lov.

Vi fick mata ännu en grupp mini-apor, se på de fascinerande mungorna, samt höra en uppfodrande föreläsning om den så ofta sedda dåliga hanteringen av djur.
”Det finns två sätt att älska djur” menade vår guide ”antingen älskar man djuret för vad de är, eller så älskar man djuret för vad man önskar att det var”.

Näst på tur var reptilerna. Hårresande stora ormar, dödligt giftiga mambor, alligatorer och andra, mer eller mindre skrämmande reptiler förtrollade och skrämde oss ett tag därefter. Sedan följde akvarieadelningen, där vi fick mata Pacu Pirayor, en nattsvart, fruktätande släkting till den skrämmande pirayan man hört så mycket om. Den elektriska ålen var fascinerande, men inte som vi väntat oss. Inte slog det några blixtar om den, men ett tydligt fräsande hördes. 600 volt kunde skickas rakt ut i vattnet, guiden sa upprepade gånger att det gjorde förfärligt ont att bli elektrifierad av den förvånansvärt stora, elektriska ålen. Vi fick veta en hel del om havets många fantastiska färger, former, fiskar och framförallt faror. Vi fick se hajar och en rocka vid namn Billy. Rocka Billy.

Slutstationen på Tropicarium var matning av rockorna. Det var minst sagt en märklig känsla, de är så varma och så mjuka och även när deras ”vingar” bryter ytan, fortsätter de flaxa och stänker därmed ner alla som vågar komma nära nog att mata dem.

Det bästa och värsta hittills är nog backarna. Ni skulle se det! Man kan tycka att man har sett backar, men Kolmården är en berg-och-dalbana av backar. Bara idag har vi fått gå uppför, och nerför ett mördande spår av backar. Inte behöver man oroa sig för att gå upp i vikt på grund av allt godis.
Lunchen åt vi på restaurang, en väldigt, väldigt mysig en. Sedan var det tillbaka nerför de hemska backarna, flera av oss tackade vår lyckliga stjärna för att isen smält bort och man fick ordentligt fäste.

Innan resan bar vidare till aphuset hade vi en snabb genomgång om vad etologi är. Vi tvåor kunde förstås allt redan (ja... nästan), men de stackars ettorna behövde en del kunskap också. Det här är ju en tredagars etologikurs, och på den ska vi studera en individ inom en viss art (i vårt fall apor) och sedan dokumentera detta för att komma fram till huruvida det ena beteendet eller det andra är viktig och så vidare. Framförallt är det övning för framtida studier.
   Så det var tillbaka uppför och nerför de hemska, hemska backarna för att komma till aphuset. Tro mig, det luktar verkligen apa där. Till en början var stanken nästan förblindande, men ganska snart vande man sig. Aporna var helt klart värt det. Vi hade att välja mellan schimpanser, gorillor och gibbonapor att studera. Gibbonaporna höll sig utomhus, så den goa men stinkande värmen var bara för oss som valde att hålla koll på schimpanserna eller gorillorna. Schimpansbeståndet var stort och livligt. Claudius, ledarhannen, ville gärna visa sig stor och stark, och de andra schimpanserna var ju inte långt efter med att spexa. Ungarna for kors och tvärs, retades, åt och var som barn är mest. Gorillorna var betydligt lugnare, betydligt färre och hade inte alls samma behov av att visa upp sig som schimpanserna.

Middag och kvällsaktiviteter ägde rum och håller fortfarande på i vår ”jaktstuga”. Folk sitter spridda och spelar kort, pratar, dricker te eller ringer hem. En del har gjort restprov redan ikväll. Det är en hemtrevlig och mysig stämning, och jag har en känsla av att när dessa tre dagar är över kommer jag sakna dem förfärligt. Men än är det två dagar kvar, delfiner, vargar, apor, tigrar och mycket mer står än att vänta. Det enda ingen av oss ser fram emot är backarna... dessa hemska, förfärliga, mördande men ack så nyttigt motionerande backar.

Bussen

Godmooorgon bloggen!

Nu sitter vi på bussen till Kolmården.

Vi har det bra, vi här fram i bussen, och vill ej va med om nån frontkrock.

Nej, det vill vi inte...

Kolmården väntar!

Hej kära etologer!

Nu åker vi snart,7.00 sharp imorgon bitti....
C U
Eken